Det uppblåsta landslaget

De svenska handbollsdamerna slog Danmark i VM-genrepet. Och fick hybris upp över alla öron. Inklusive förbundskaptenens. På annat sätt kan man inte förklara premiärinsatsen mot Polen. 30-33 säger det mesta: allt som var bra i genrepet var uselt nu. Målvaktsspelet, försvarsspelet, skärpan överlag. Jag tycker mig ha sett det förr. Ett uppblåst landslag med spelare som yrar om att "vi kan slå alla"...men aldrig (nåja, sällan) går från ord till handling. Trist, tröttsamt, till slut nästan intressedödande. Och Signell som förbundskapten? Tja, handboll kan han säkert, garanterat allt om den som spelas i Partille med omnejd. Men hur är det med engagemanget? Tävlingstemperamentet? Det taktiska sinnet? Och hur är det med respekten för att Sveriges bästa klubblag numera finns i Höör och heter H65? Svaret på sista frågan är lättast: obefintlig. Signell sitter fast på Sävehofpottan, låtsas inte om att H65 tagit över "makten". Märkligt att en förbundskapten kommer undan med en sådan verklighetsuppfattning. Nåja. VM har precis börjat. Sverige kan fortfarande rädda ansiktet. Närmast mot Ungern senare idag. Upp till kamp.