I en annan del av Sverige...

Hemma. Fem dagars fiskesemester i Tingsryd är till ända - och känslan är den gamla vanliga: faan vad tiden går fort. Jag satt på sjön varje dag, åtta á nio timmar utom tisdan då jag nöjde mig med ett kortare eftermiddagspass. Dessförinnan tog jag en cykeltur till Börje's vilket är ett måste när man befinner sig i Tingsrydskrokarna. Mitt viste ligger en knapp halvmil från centrum och cykelvägen är nog så spännande: djup skog på båda sidor, mystiska ljud, mycket vilt typ älg och räv, smått sensationellt om man möter en bil. I den här delen av Tingsryds kommun får man 31 villor till priset av 1 i en viss Stockholmsregion...jo, det läste jag faktiskt i Smålandsposten. Marknaden är inte klok, det är bara att konstatera. På Börje's får man fortfarande en kopp kaffe för 1:50, priset lär ha legat still sen 1960-talet. Nu finns ju inte 50-öringar längre så i praktiken kostar kaffet två kronor - om man inte gör som de flesta: tar två koppar. Man får inte vá dum, då kan man bli kallad smålänning. Räkmackan däremot har di höjt. 33:50 nu, 35 jämnt med kaffet. Men samma där, skulle jag tro: 31 räkmackor inkl kaffe i Tingsryd för samma pengar som en ordinär singelfika i den kungliga huvudstaden. Försöker jag snacka bort fisket nu? Inte alls. Fisket var bra. Inte all time high, men absolut över medel. Några abborrar kring halvkilot, det tar man inte varje gång. Stora feta fula braxar fastnade också på kroken, dom kunde jag varit utan. Vackrast för ögat var invasionen av svanar. Plötsligt en dag såg jag tio stycken i flock i Hyllen. Sångsvanar, tydligen. Något mindre än knölsvanarna, lite rakare i halsen och med annan färg på näbben...men lika aggressiva, lika magnifika. Nästa dag var de borta igen. Förhoppningsvis av naturliga skäl. Tanken på att det var min skräckinjagande uppenbarelse som skrämde dem på flykt kan jag knappt uthärda.