Om elva "fynd" - och ett fynd

Nej, jag är inte förvånad att HIF förlorat sina två senaste matcher i superettan med sammanlagt 0-9. Vad som förvånar mig är att laget dessförinnan var obesegrat i elva raka matcher. Med dom spelarna, det spelet, den attityden...totalt obegripligt. Okej, denna uppfattning baseras alltså på haverierna mot BP (0-4) och Dalkurd (0-5). Jag har sett båda matcherna - och tusentals andra i mina dar. Men aldrig att jag sett så många gamnackar i ett och samma lag. Var hittar HIF alla sina "fynd"? Hur rekryterar man? Finns inga förpliktelser i kontrakten, typ att göra sitt bästa även i motgång? Förstår spelarna vad tränaren Peo Ljung säger? Om inte är de i och för sig förlåtna. Ljung är en jävel på att lägga ut texten men det betyder inte att han är tydlig. Av tv-intervjuerna att döma skulle jag nog säga tvärtom. Förmodligen har han kicken att se fram emot nu, med 0-9 på två matcher passeras ju enligt praxis något slags skamgräns just för tränare. Spelarna däremot lallar vidare, som om ingenting hänt. Arma HIF, arma supporters som reser ända till Dalarna för att se eländet. Över till nåt roligare. Lagkapten i detta Dalkurd är Rawez Lawan, fotbollsfostrad i Kvarnbys förnämliga plantskola. Lawan gick sedan till MFF i tonåren, fick några få chanser i A-laget, krusade inte utan drog vidare till Danmark. Det var där, i Esbjerg, erkännandet och genombrottet kom. Efter sex á sju år i dansk exil värvades han så av IFK Norrköping och kunde krydda sitt cv med SM-guld, låt vara mer genom inhopp än en ordinarie plats i startelvan. Desto mer given är Rawez Lawan alltså nu i Dalkurd, uppstickarlaget från Borlänge. Målskytt idag mot HIF, smart och fin med bollen, överlägsen de flesta på planen i spelintelligens. Ett utmärkt bevis för att överflödiga MFF-talanger kan skapa sig en hygglig karriär i "rätt" mylla.