Rapport från "Bullerbyn"

Hur det är att bo på en byggarbetsplats? Jotack. Bullrigt. Störigt. Bitvis öronbedövande. Konstant kaosartat. Men intressant. Man får se en ny stadsdel växa fram. Sten för sten, bräda för bräda, platta för platta, dag för dag. Hantverkare som jobbar, hjul som snurrar, husgrunder som segt och mödosamt blir till huskroppar. Ett stycke samhällsutveckling, mitt framför mina ögon. Inte så dumt. Jag menar, hellre det än en gammal stadsdel i förfall. Jag har bott på några sådana platser också - och drömmer mig inte tillbaka. Vad jag kan sakna här i "Bullerbyn" är den etniska mångfalden. Infödda svenskar verkar vara i förkrossande majoritet, det speglar liksom inte "mitt" Malmö. Jag tror på mångfald, vet av erfarenhet att det är bra. Hursomhelst. 2025 ska allt vara klart, sägs det. Åtta år kvar i rök och damm. Sen är Elinegård förhoppningsvis en stadsdel värd namnet. Och själv har jag hunnit bli 80. Om Ödet tillåter. Bevare mig väl, som min kära mor skulle ha sagt.