Vådan av ett mål

MFF-IFK Norrköping 1-2. En match som osade 0-0 i 75 minuter. Sen var olyckan framme: Markus Rosenberg tofflade in 1-0 för MFF. Vilket tvingade Norrköping till lite djärvare offensivlusta - vilket i sin tur avslöjade MFF-försvaret. Uppochnervända effekten av ett mål, kan man säga. Norrköping hade säkert varit nöjt med 0-0, det såg så ut. Kanske MFF också...med facit i hand. Då hade ju fyrapoängsförsprånget i tabellen varit intakt, nu krympte det till en enda. Fast rätt så, på sitt sätt: de insläppta målen var inte värdiga ett topplag. Båda efter hörnor, och inom loppet av tre minuter. Sällsynt i dagens systematiserade fotboll, mål på hörnor är ju närmast en raritet. Hur mycket som kan skyllas på skador/avstängningar i MFF:s backlinje vet jag inte, men virrigt var det. Min känsla är att Norrköping faktiskt kunde avgjort detta mycket tidigare om man bara vågat. MFF-respekten är djupt rotad bland de allsvenska konkurrenterna, en pinne på Swedbank tas som en framgång. Det går att förstå: publiken måste vara en grym tolfte spelare att ha emot sig. Så hängiven sitt eget lag, så extremt enögd. Igår brast det totalt för de blåaste dårarna. Stämningen i slutet var riktigt otäck, hatet liksom sköljde över både domare och Norrköpingsspelare. Tänk att det kan vá så svårt att förlora en fotbollsmatch. Men vem är jag att döma? En gång i tiden var jag visst likadan själv...