Apropå Zlatanfjäsket...

Fjäskar medierna för Zlatan? Frågan var - än en gång - uppe till debatt i tv häromkvällen. Och tittartwittret gav ett närmast entydigt svar: ja, det gör medierna. Själv nöjer jag mig med att konstatera att det i alla fall inte är tvärtom. Alltså att Zlatan fjäskar för medierna. Eller för kvinnliga fotbollsspelare. Eller för kungen & drottningen. Eller för någon överhuvudtaget. Det är detta som gör Zlatan till Zlatan. Jag har inga problem med det, inte alls. Värre, kan jag tycka, är en del annat mediefjäsk. Som Chris Härenstams insmickrande intervjuer i tv. Som Röda-mattan-tramset så fort det vankas nån typ av gala. Som det lokala bugandet här i Malmö för MFF. Det är lätt att gå i fällan, lätt att ta till överord, jag vet det av egen erfarenhet. Idrottens dramaturgi inbjuder liksom till yvigt omdöme - fast lika ofta slår det nog över åt andra hållet. Ord som fiasko, skandal, kris och katastrof verkar trivas särskilt bra just i sportrapporteringen. Annars hade t ex ruggige Wikegård inte haft mycket att säga. Men ponera att hockeyn haft en Zlatan...gud vet om inte expertisens Gossen Ruda varit den förste att kyssa hans skridskor och slicka på hans klubba.