Andreas Ekberg, min vän

Knappt man vågar avslöja det en dag som denna - men: jag känner Andreas Ekberg. Lite. Så lite som man hinner lära känna en person under en intervjustund. Jag hade en sådan med honom för ett tiotal år sedan. Detta sedan jag fått tips om en ung Lundakille som lagt fotbollsdojorna på hyllan till förmån för en dröm om domarkarriär. Den killen var alltså Andreas Ekberg, gårdagens omstridde huvuddomare i cupfinalen mellan MFF och Häcken. Vid intervjutillfället var han på sin höjd tjugo bast - och omåttligt stolt över sin pipsamling. Jo, faktiskt. Andreas Ekbergs pojkhobby var att samla på pipor. Domarpipor som han köpt, fått eller förhandlat sig till i kontakter med mer eller mindre berömda fotbollsdomare. Även internationella, vill jag minnas. Vi hade just den bilden i tidningen: Andreas Ekberg och hans omfattande samling av begagnade pipor. Ett av de roligaste jobben jag gjorde inom ramen för Lundasport, definitivt det mest udda. Bara några år senare debuterade han så som allsvensk domare. Möjligen som tidernas yngsta, hursomhelst efter en raketliknande vandring genom divisionerna. Idag är Andreas Ekberg fortfarande, såvitt jag vet, allsvenskans yngste domare (31) men redan en av de mer rutinerade. Det är en fascinerande resa han gjort, min gamla intervjufavorit. Synd och skam att han får ta så mycket skit på jobbet, det förtjänar han minst av allt. Andreas Ekberg är en skicklig utövare av ett förbannat svårt uppdrag. Undrar förresten hur han har det med sin pipsamling nu för tiden. Fick han nånsin fatt i en "Colina"?