Illavarslande HK-mönster

HK Malmö-Ystad IF 21-22. Förra säsongen hade HK Malmö en sjusärdeles förmåga att vinna de jämna matcherna. Den här säsongen verkar det bli tvärtom. Kvällens förlust var HK:s tredje raka, alla med knapp marginal. Tillfälligheter? Otur? Tror inte det. Lutar alltmer åt att det är en tränarfråga. Magnus Andersson var en mästare på att entusiasmera och engagera sina spelare, han hade därtill en taktisk blick som ofta blev helt matchavgörande. Ulf Sivertsson kan säkert lika mycket handboll rent teoretiskt - men hans ledarstil är så tillbakalutad att klockorna stannar. Var finns temperamentet? Glöden? Glädjen? Trivs Sivertsson i HK? Trivs spelarna med honom? Jag vet, frågorna är tidigt väckta, säsongen är ung. Men laget ser verkligen inte bra ut, framförallt anfallsspelet går på tomgång. Ikväll bjöd HK på rena orgien av s k tekniska fel, Adam Lönn till den grad att han faktiskt blev en tillgång för Ystad. Ljuset i mörkret var än en gång Simic, målvakten. Vilket förstås säger en del om laget i övrigt. Ystad var inte heller särskilt övertygande, dock bättre än Malmö. Borgstedt är ett vasst nyförvärv, precis som Anders Persson i buren. I andra halvlek visade dessutom unge Lukas Nilsson musklerna: fyra mål i viktiga lägen, ett klipp i skottet som imponerade. Mest iögonfallande var väl annars skillnaden i coaching: Seifert i YIF visade närvaro. Punkt.