Stjärngarnityr utan glans

HK Malmö-Kristianstad 26-27. Sur förlust för HK, kvitteringsläget fanns men sjabblades bort. Å andra sidan kan man tycka att Kristianstads namnkunniga lag borde stängt matchen tidigare, t ex vid ledning 23-17 långt in i andra halvlek. Där och då anades en viss klasskillnad mellan lagen. Kristianstad hade bättre tempo, mer fysik, fler spelare att gå runt på, lättare att göra mål. Och invaggades kanske i falsk säkerhet, vad vet jag. Mot slutet var det i alla fall inte mycket glans kvar över stjärngarnityret, mest gnäll och frustration. I skottgluggen: domarna förstås. Kristianstad - tränare Lindgren inte minst - ansåg sig förfördelat och laget "vann" mycket riktigt utvisningsstatistiken med 8-2 eller nåt liknande. Dessutom fick HK sex straffar, Kristianstad blott en. Själv tyckte jag domarna var bra, brutalhandboll ska beivras oavsett vem som utövar den. En eloge till HK som stod upp och gjorde match av det hela. Tönnesen var förresten förbluffande säker på de där straffkasten, satte alla sex. Fast allra bäst var Pecikoza på linjen. Den offensiva alltså. Defensivt slet han efter förmåga, ganska ofta dessvärre förgäves. Mot sig hade han nämligen den flinke Andreas Cederholm, Kristianstads genomgående bäste spelare den här kvällen. Det fotarbetet matchade inte Pecikoza, hur gärna han än ville.