Stakethäng på temat "bättre förr"

Min vana trogen var jag och kollade på Croatia idag. Det kan man numera göra i trygg förvissning om att få se mål. 6-3 senast mot Lunds FF, 2-4 nu mot Lunds SK. Dagens Croatia blandar och ger på ett sätt som gårdagens Croatia knappast hade tillåtit sig. Tänker på laget som åren kring 1990 var Malmös tredje bästa - och hela Sveriges allra bästa i kategorin "invandrarlag". Dvs det första som nådde så högt i fotbollens seriesystem som division 2 (tredje nivån vid tiden ifråga). Den perioden är alltjämt en snackis bland de trogna stakethängarna vid division 5-matcherna på Sorgenfri IP. Idag var de där igen. Tiotalet gubbar i min egen ålder, alla med korrekta referenser till allt av "croatisk" betydelse. Som Pajen, den store målskytten när det begav sig. Som Goran Voloder, den kanske störste talangen av dem alla. Som Robert Ekholm, mittfältsmaskinen som hellre dog än förlorade en boll. Som Michele Liuzzi, mittbacksresen som hördes över hela stan. Som gentlemannen Nikola Corak, lagets hjärta. Som Puskas Ljungberg, tränaren bakom verket. Vackra minnen är god tröst, det inser man snabbt under ett ordinärt "häng" med veteranklacken. Mycket angenämt. Dagens spelare ska däremot vara glada att de slipper höra omdömena kring sina prestationer, särskilt efter en match som denna mot LSK. "Skit" var det i särklass snällaste. Väl hårt, kan jag personligen tycka.