En illusion och en cykel fattigare

För ett par timmar sen var jag ursinnig. För en timme sen var jag arg. Här och nu är jag mest beklämd. Allt pga di förbannade tiggarna utanför Coop, av vilka en stal min cykel vid 15-snåret. Kedjelåset låg kvar på marken, avknipsat med adekvat verktyg. Äckel där. Cykeln var ett arvegods från min käre storebror, den var lite mer än bara ett "trampetyg" för mig. Det begär jag förstås inte att du tjuven ska förstå, din livssituation tillåter dig nog inte att tänka efter. En sak ska du ha klart för dig: jag och många med mig vet vem du är. I din ordinarie syssla - tiggeriet - löpte du nästan amok utanför Coop idag, ingen slapp undan. Såg att du slutligen fick napp hos en vettskrämd äldre dam i rullstol. Sedel t o m, inte mynt. Strax därpå stal du min cykel och drog. Jag borde kanske varslat faran, varit mer vaksam. Men nu är det så att jag alltid trott gott om folk, urskiljningslöst liksom. Kalla mig naiv, det är så jag känner mig just nu. Jag har alltså gett dig pengar, mer än en gång. Så som jag gett dina tiggande olycksbröder och olyckssystrar pengar vid upprepade tillfällen. Idag var ni fem till antalet utanför Coop och - begrunda nu detta rassekärringar och nassegubbar - ni var ta mig faan "rena" svennar allihop. Inte rumäner, inte romer, inte blattar nånstans. Inga muggar hade ni heller, och inga filtar att sitta på. Behövs inte. Svennetiggarna jobbar stående och gående, pengarna ska placeras i näven. Inte en enda gång till från min sida, det svär jag dyrt och heligt.