Bragdguldet till Meraf Bahta

Meraf Bahta. Vilken löpare, vilken fajter, vilken ledstjärna för svensk friidrott. Hennes EM-guld idag på 5000 meter blir nog en klassiker, en sån där triumf som tål att ses om och om igen år framöver. Jag trodde hon var slagen när den här omöjliga hollandsetiopiskan smög upp jämsides i upploppskurvan - men icke. Bahta hade krafter kvar. Svarade. Drog ifrån på ren djävulsk vilja. Så himla, förlåt uttrycket, osvenskt. Okej, Meraf Bahta kommer från Eritrea, vilken betydelse det har i sammanhanget vet jag inte. Och för mig spelar det ingen som helst roll. Hon var ung när hon kom som flykting, hon har på intet sätt myglat sig till svenskt medborgarskap, tvärtom har hon fått vänta omänskligt länge. Hon har också fått åtminstone en del av sin friidrottsskolning i Sverige - och skiljer sig därmed på alla sätt och vis från den särbehandlade "kollegan" Abeba Aregawi. Hoppas Bahta får bragdguldet, det tycker jag hon förtjänar. Dessutom bör de manliga svenska friidrottarna på EM skänka henne en tacksamhetens tanke...deras tillkortakommanden glöms väl antagligen bort nu.