Två vinnare - men fyra värdiga lag

Sävehof-Lugi 38-34. Drott-Kristianstad 28-27. Fantastiska handbollsfinaler och två värdiga mästarlag. Fast just nu lider jag nästan mer med förlorarna än jag gläds med vinnarna. Lugis tjejer pressade favorittyngda Sävehof till förlängning, det var det inte många som hade trott. Allra minst tv:s experter, av vilka Jessica Enström t ex gav Lugi sju á åtta procents chans i sitt förhandstips. Man kan lugnt säga att hon - liksom Sävehof - kom undan med blotta förskräckelsen. På herrsidan ledde Kristianstad finalen ända in i slutfasen och snuvades på guldet 59.59, alltså med 1 sekund kvar av ordinarie speltid. Om ens det; precis som i semifinalen mot Lugi hade Drott matchuret på sin sida. Eller sekretariatet, möjligen. Men bra lag har förstås marginalerna med sig, det är en gammal sanning. Liksom den om att bakom ett bra lag står oftast en skicklig tränare. I Drott heter han Ulf Sivertsson och med tanke på förutsättningarna känns det lite som att den mannen gjort guld av grus. Jag menar, spelare för spelare har Kristianstad ett mycket namnkunnigare lag än Drott. Hade i alla fall, innan finalen. Mäktigt att se ungtupparna Stenmalm, Adolfsson och Magnus Persson stiga fram i skarpt läge - och faktiskt vinna matchen i matchen mot Kristianstads fruktade nior. Och målvaktsdoldisen Bladh - formidabel han med. På den posten hade dock Kristianstad grym otur: Lucau som inlett strålande träffades av ett stenhårt skott i huvudet och fick bryta finalen med befarad ögonskada. Det var nog enda störningsmomentet denna Handbollens dag i Göteborg. 12000 åskådare drygt...så många ser man inte på en hel säsong i Baltiska hallen.