Astrid redo, festen kan börja

Kristihimmelfärdsdagen brukar betyda Stora Metaredan. Inte den här gången. Idag blir det Stora Handbollsdan och inget annat. SM-finalerna får man inte missa, det har jag och Astrid tagit hand på. Astrid är 102 år, snart 103, och bor på samma hem som min mor, därav vår nyvunna bekantskap. En enastående människa, må jag säga. Alla som tror att 100-plussare inte är att räkna med rent intellektuellt borde träffa Astrid, hon hade fått dem att rodna. Och så älskar hon handboll, missar aldrig en match på tv. "Såg du Kristianstad igår", skrockade hon förtjust senast vi sågs. Det var dan efter femte semifinalmatchen mot Sävehof - och Astrid var s a s kontrollerat upprymd. Kristianstad är hennes favoritlag, så jag vet vem hon håller på idag. Damfinalen däremot får gå hur den vill. För Astrid alltså. "Det är herrarnas handboll som tilltalar mig, den är hård och rejäl och spännande", brukar hon påpeka. Själv tror jag som Astrid hoppas: Kristianstad vinner herrfinalen mot Drott. På damsidan har jag en vag feeling för skräll, men bara om Lugi får fatt i sin högstanivå. Annars vinner Sävehof som vanligt.