Lugis nya etikett

Swinging Lugi sa man förr.
Winning Lugi får man väl säga nu.
Handbollslaget som genom åren växlat form med minutintervaller har bytt skepnad. Elva raka matcher utan förlust. Nio vunna, två oavgjorda. Och detta i en elitserie som verkar jämnare än på länge. Alla slår alla – men ingen slår nya stabila Lugi. Hur kul är inte det på en vinröd skala?
Själv är jag sådär skamset glad. Som man blir när det visar sig att man har haft fel.
Jag var ju inte direkt sen att faktiskt ifrågasätta Lugi i början av säsongen. Dubbelkommandot på tränarposten, inte minst. Jag tyckte rollfördelningen var diffus, att laget coachades lite huller om kludder.
Min dummer.
Ulf Sandgren och Johan Zanotti är handbollsprofessorer på riktigt, det borde jag förstått. Zanotti känner jag dessutom sedan gammalt, hans vinnarskalle saknar faan i mig motstycke. Så all cred åt tränarparet, de har sin självklara del i succén.
En annan plusfaktor är säsongens värvningar på spelarsidan. Med Sebastian Lindell har lagets högersida plötsligt blivit väl så vass som vänsterflanken. Med Kim Johansson som linjekrigare har järnviljan fått ett skäggigt ansikte, för motståndarna säkert smått skräckinjagande.
Som det känns just nu kan ”nya” Lugi vinna SM-guld. Med reservation för återfall…

S E