Vådaskott eller trendbrott?

Äntligen!
Efter sju ynka mål och nio futtiga poäng på de tolv senaste matcherna måste MFF:s 3-0-seger i Halmstad ikväll kommit som en befrielse för alla hårt prövade blådårar. Liket lever, livet leker. Åtminstone några dar, eller till nästa match.
Något definitivt trendbrott vet jag inte om det var som skådades i Halmstad. Matchen hade länge en frän doft av 0-0, MFF såg i cirka 70 minuter ut precis som vanligt. Dvs mycket duttande med boll, hyggligt fast lite långsamt passningsspel, slarviga inlägg, sumpade halvchanser. Och så en massa egendomliga skottförsök av Figueiredo.
Men sen kom Bahnes osannolika bjudning…
Synd om Halmstadmålvakten, vaket av unge Hamad att vara där och peta in gratisbollen. Desto rejälare var å andra sidan Mehmetis dubbel till 2- och 3-0 i slutminuterna – låt vara att motståndet så dags inte längre höll allsvensk klass.
Bäst i MFF? Jag trodde aldrig jag skulle få säga det…men: Eddie Ofere! Jämte Gabriel, mittbacksklippan som alltid är att lita på numera. Dahlin i målet skall inte heller glömmas bort; ett par kanonräddningar ville till för att säkra nollan.
Mest lättad i MFF? Tränar-Rolle, skulle jag tro. Segern ger arbetsro. Varaktig eller tillfällig återstår dock att se.

S E