Små invändningar om stora utmärkelser

Allsvenskans stora pris 2016 delades ut igår. Herrallsvenskans alltså. Det finns en damallsvenska också men den har kanske en alldeles egen prisgala...som jag i så fall måste missat. Hursomhelst. Bakom Allsvenskans stora pris står tv-kanalen C More i samråd med fotbollsexpertis från diverse riksmedier - och utfallet kan som alltid accepteras eller diskuteras. Johan Wiland årets målvakt? Absolut. Norrköpingsveteranen Andreas Johansson årets försvarare? Okej. Personligen är jag lite svag för en annan Johansson, Nisse i AIK. Eikrem bästa mittfältaren? Ett statistiskt säkerställt val, MFF:s norrman vann assistligan. "Örnen" Kjartansson årets anfallare? Inte i min bok. Möjligen årets straffområdesspelare om en sådan priskategori funnits. Ett djärvare val hade varit Saman Ghoddos, Östersunds Malmöfynd. Eller också Häckens John Owoeri som ju trots allt vann skytteligan. Graham Potter årets tränare? Här gick juryn utanför ramarna och det gläder mig. Östersund var årets överraskning, Potters del i det säkert betydande. Normalt är annars att mästarlagets tränare premieras men MFF:s Kuhn blev inte ens tvåa, den platsen tog Rikard Norling i AIK. Om jag fått bestämma, vilda tanke, hade Potter följts av Jönköpings Jimmy Thelin och Kalmars Peter Swärdh som tvåa respektive trea. AIK:s Alexander Isak årets nykomling? Ja, verkligen. 16 vid debuten, 17 när succésäsongen var över. Det närmaste en ny Zlatan man kan se i svensk fotboll. Andreas Johansson mest värdefulla spelare alla kategorier? Svårbedömd prisklass, varje lag har sin "m v s". Men Norrköpings kapten är säkert en värdig vinnare även här - och kan därmed också utnämnas till årets juryfavorit.