Det skrämmande kriget om Ämbetet

Själv 70-plussare borde jag kanske jubla över huvudpersonerna i det amerikanska presidentvalet. Båda är ju i min ålder, ingen av dem anses värdelös av just den anledningen. Gott så. Men nej, jublar gör jag inte. För mig hade Trump gärna fått sitta på en undanskymd parkbänk och mata duvor - och fru Clinton i sin tur kunde väl spelat bingo eller bloggat i all stillhet. Det hade världen tjänat på, tror jag. Att se två maktberusade 70-åringar tumla runt i en sandlåda och sprätta skit på varann är inte kul någonstans, bara skrämmande. Vinnaren hinner alltså bli nästan 80 innan leken är över, förutsatt då full tid på posten man slåss om (2x4 år). Överväger Zlatan att spela fotboll tills han blir 50? Messi till han blir 60? Springer Johaug skidor vid 55? Är Stefan Eckerström lika vital och viril idag som igår? Tror inte det, känns inte så. Bäst före löper i en eller annan mening ut för alla, det ödet definierar liksom människan. Påven och presidentkandidater undantagna. F ö undrar jag om inte både Trump och Clinton är dopade. Det turnerandet, det tempot, detta eviga vinkande till folkmassorna, dessa påklistrade falskleenden från framförallt Clinton's sida, denna gigantiska energiutsöndring i jakten på Ämbetet...visst faan krävs det väl prestationshöjande medicinering?