Om korrar och oväder

Vad är det med extrema oväder som får televisionens utrikeskorrar att alltid vilja stå mitt i dem? Som nu när orkanvindar på typ 70 m/s drar in över den amerikanska kontinenten. Normalt funtade människor flyr ju för livet. Gömmer sig, tar skydd, gör allt för att komma undan. Men i SVT ser jag en korrespondent rapportera om saken från en öde bro i orkanens öga. Jag ser åtminstone konturerna av henne. Nederbörden yr, vindarna piskar upp diverse bråte, kameramannen får liksom inte riktigt fäste på objektet. Varför står de där, tänker jag. Bli dyngblöta och rödbrusiga, förkyla sig i bästa fall, duka under i sämsta. Kräver vi tittare det? Inte jag i alla fall. Spela hjälte kan man göra på film. Avlägga väderrapport kan man göra från slutna rum. Det blir kanske inte lika spektakulärt, inte lika mycket tävling korrespondenter emellan. Men för trovärdigheten gör det ingen skillnad.