Ett mål betyder så mycket...

Sverige-Tyskland 26-27. Det kryllar av spännande matcher i handbolls-EM, detta var blott en i mängden. Dessvärre för svensk del med en "orättvis" upplösning. Oavgjort hade ju betytt säkrat avancemang till mellanrundan - och med bollinnehav nästan hela sista minuten fanns alla chanser i världen att pilla in det där befriande målet. Kunde man tycka. Men ack. Matchuret gick satans fort, tyskarna rev, slet och sabbade, Sverige kom inte ens till nåt vettigt avslut. Synd. Det felande målet innebär nu i sämsta fall att Sveriges EM kan vara över på onsdag kväll. Så blir det vid svensk förlust mot Spanien samtidigt som Slovenien slår Tyskland...och inget av det skulle överraska. Kvällens svenska insats påminde annars en hel del om premiären mot Slovenien. Jättebra första halvlek, solid ledning i paus, oförmåga att hålla i och hålla ut. Den här gången tillkom dock diskutabel coaching, åtminstone i mina lekmannaögon. Varför satt Johan Jakobsson på bänken större delen av andra halvlek? Killen var ju glödhet i första, gjorde sex mål redan där. Cederholm som kom in i hans ställe fick 20 långa minuter på sig för att köra fast om och om igen, tyskarna måste jublat åt det "schackdraget". Vidare: varför får inte Markus Olsson spela? Inget i premiären (tror jag), inget ikväll. Nästan allt ansvar läggs på Lukas Nilsson, 19. Känns inte rätt.