EM-tankar kring stort och smått

När man ser Tyskland i handbolls-EM blir man både imponerad och konfunderad. Imponerad av spelstyrkan, konfunderad över basketformatet. På spelarna alltså. Är de handplockade efter storlek och sen utbildade på just handboll? Nä, förmodligen inte. Men det är iögonfallande vilka bjässar som dominerar i det tyska laget. Minst en handfull som är över två meter långa och därtill drygt 100 kilo tunga. Och ändå så smidiga, snabba, explosiva. Mitt i brutaliteten, bör väl tilläggas. Tyskland har dessutom en ny fantastisk målvakt vid namn Wolff. Turneringens bäste så här långt, i mina ögon. Kanske kan laget blanda sig i medalj- eller rent av guldstriden, det skulle inte förvåna mig. Sverige känns f ö "litet" jämfört med de flesta nationer i EM. Endast Källman och Nielsen platsar i tvåmetersklubben, Jakobsson är visst hyfsat nära. Men när t o m linjekämpen Andreas Nilsson försvinner i ett hav av skräckinjagande försvarsmonster, då har det faan i mig gått långt. "Stycket" är ändå 1,97 på höjden och väger in på cirka 110, om jag inte missminner mig. I alla andra sammanhang hade han varit megastor, som mittsexa i den moderna handbollen är han typ medium. Se på Polens motsvarighet, vars namn jag tyvärr glömt hur det stavas. En rese på 2,10 är det i vilket fall, oerhört skicklig och i princip oemotståndlig. Delvis pga honom - men också hemmaplansfavören - måste nog även Polen tas in i favoritdiskussionen. Tyskland-Polen i en final, är det möjligt? Hade varit häftigare än t ex de mer uttjatade duellanterna Frankrike-Spanien. Nej, Danmark har jag inte glömt. Med en Mikkel Hansen i laget kan allt hända. Fast som vanligt håller jag på - Kroatien. Redan deras nationalhymn knäcker mig, den är så rörande ödesmättad. Hade man vunnit ett handbolls-EM bara på det skulle saken varit biff.