En pinne som kändes som två

Serbien-Sverige 25-25. Drömstart för Thomas Sivertsson, damhandbollens nye förbundskapten. En poäng borta mot Serbien i EM-kvalet kan inte ses som något annat än seger. Så mycket var emot Sverige: ett bra lag, en fanatisk publik, två partiska domare. Serbien fick sju straffar, Sverige en. Serbien fick göra mål från golvet innanför sexmeterslinjen, Sverige fick knappt göra mål från luften. Serbien fick göra s k stürmer fouls utan åtgärd, Sverige fick det inte. Okej, jag överdriver. Men bara lite. Starkt av svenskorna - och Sivertsson - att behålla fokus. Mindre kul att se var att inte heller den nye förbundskaptenen verkar gilla Lugis Nathalie Hagman. Det var verkligen inte många minuter hon fick på banan. Hanna Fogelström gick före, diffust varför. Även en normalt tongivande spelare som Gulldén bänkades stora delar av matchen. Till förmån då för Johanna Ahlm. Tveksamt det också, i min "bok" är även en halvlyckad Gulldén en större tillgång för laget. Men annars var det bra. Torstensson grym i skyttet, Ågren och Tegstedt duktiga på linjen, A-M Johansson en klar kvalitetshöjare när hon väl byttes in på h9. Plus också för Filippa Idéhn, världshandbollens tuffaste galenpanna. Jag menar, vem mer skulle komma på tanken att vakta ett handbollsmål i kortbrallor? Ingen, vad jag vet. Boll på skinn gör ont, liksom. I alla fall på oss mer alldagliga mesar. Idéhn har nog en annan smärttröskel, om man säger så.