Tillbaka från en veckas fiskesemester i Småland kan jag rapportera att allt var sig likt. Sjön låg inte som en spegel. Abborrarna högg inte i den omfattning man hoppats. Jag hade inte keps med som skydd mot solen, vilket jag borde haft. Jag hade å andra sidan inga regnkläder heller – upptäckte jag den kväll då himlen öppnade sig för en ihållande störtskur rakt över min plats i ekan.
Så här sitter man med lång näsa. Ja, och bränd näsa dessutom. Man lär sig aldrig, liksom.
Jag älskar dock Småland. Det är ju inte landskapets fel att historien upprepar sig år efter år. Inte naturen, skogarna, sjöarna, blåbären, lingonen, isterbanden eller människorna som vill mig illa. Möjligen är det han däruppe som vill småjävlas lite, straffa den som inte varit from nog i sina dar.
Det får man ta, i sådana fall.
Fast nästa gång ska jag äntligen försöka packa lite bättre. Om inte regnkläder så keps. Det är ett heligt löfte.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar