Livet då - och livet nu

Idag är det ett år sedan jag slutade jobba. Ett år sen jag stod där i avtackningsceremonins centrum, barnsligt besatt av att hålla masken. Som om tårar vore nåt att skämmas för, känslor nåt att gömma.
Det pinsamma, insåg jag snart, var väl att över huvud taget tänka så.
Det är svårt att sluta efter 44 år på samma arbetsplats. Det är vemodigt att skiljas från arbetskamrater som blivit ens bröder och systrar. Det är mänskligt att också medge det, visa det. Förstås.

Jag minns att många frågade ”vad ska du nu göra”? Jag minns att jag svarade ”samma som innan, minus jobba”.
Om jag lyckats?
Tror det. Hunden är glad, husse är ju alltid hemma nuförtiden. Om min fru är lika glad av samma anledning törs jag inte svära på, förr kunde vi skoja om fördelarna med att hon jobbade dag och jag jobbade kväll och när vi väl sågs blev det jämt typ lördag.
Riktigt så är det inte längre. Fast bra nog i alla fall.
Bäst är detta att äga sin tid. Kunna läsa när man känner för det. Lyssna på musik när man vill. Cykla i knapp styrfart. Promenera utan att snegla på klockan. Gå på match! Fiska! Minnas mer än planera.
Bara vá, som min dotter brukar säga. Bejaka livet, vill jag gärna tro att hon menar.

Tre heliga löften gav jag då, för ett år sen. Två håller den dag som idag är. Jag spelar inte golf. Jag matar inte duvor.
Det tredje har spruckit. Jag som aldrig skulle börja blogga gör ju bevisligen just det. Från och till, här och nu. Självterapi, tror jag. Ett sätt att motionera mentalt, underhålla den egna skrivglädjen. Får se hur länge till det blir; gubbar som jag ska ju egentligen inte blogga. Inte om man ska tro på den undersökning som nyligen presenterats i medierna. Flertalet bloggare, visar det sig där, är unga människor. 20-25-åringar, 30-35-åringar. Sen tunnas leden ut i takt med stigande ålder – upp till 50,55 nånting.
Min åldersgrupp finns inte ens med i underlaget. Institutet bakom studien har uppenbarligen utgått från att den inte varit mätbar. Det stör mig inte, tvärtom. Trotsa normer är bara kul, jag lämnar så gärna ett bidrag.

Nu på lördag, midsommardagen, åker jag till Småland. Fiskesemester hägrar. Insjö, eka, metspö; livet när livet är som bäst.
Tycker jag, gamle jubilar.

S E