Usch, vad svårt det är att värja sig mot hysterin kring morgondagens Match. Tidningarnas fotbollskrönikörer har varit i spinn hela veckan, var och en på sitt sätt men alla med blågula ögon. Gubbarna här hemma i kvarteret har lite mer distans, lite fler nyanser – men med dubbel betoning på lite.
Sverige-Danmark i VM-kvalet.
Ja, det är en viktig match. Ja, jag kommer att sitta klistrad vid tv:n. Ja, jag håller tummarna för att Sverige vinner.
Men i den händelse Danmark skulle vinna kan jag leva med det också, inga problem.
Man vill ju inte vara missunnsam. Hellre generös. Danskarna står dessutom på tur för ett VM-slutspel, tycker jag nånstans innerst inne. På tur för lite tur. Det har Sverige faktiskt haft flera gånger i rad, just när det handlat om kval till EM och VM. Men små marginaler har en tendens att jämna ut sig – och i så fall ligger vi pyrt till.
Skrev jag vi nu?
Jag menar svenska fotbollslandslaget.
På vissa krönikörer låter det som om hela Sverige är i gungning vid en eventuell förlust. Tänk, det tror inte jag. Tvärtom. Något säger mig att nationen är starkare än nationalisterna.
Märkligt förresten hur den ohöljda nationalismen får fritt spelrum så fort det kommer till idrott. Fotboll i synnerhet. Men å andra sidan: vem är jag att moralisera?
I morgon kväll är jag likadan själv.
Hoppas den långe avgör till Sveriges fördel. Han, Ibrahimovic.
S E
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar