Om millar och Mehmeti...

40 millar för Ola Toivonen! Jodå, som affärsföretag inger MFF viss respekt numera. Värre då med den andra biten. Det rent fotbollsmässiga alltså. Det där som efterfrågas av publiken i allmänhet och av fansen i synnerhet.
Där har det varit några magra år, som bekant. Trots Toivonen. Trots Aubynn. Trots Junior. Trots Jonathan Johansson. Trots Markus Halsti. Trots Jesper Bech. Trots…vad hette han nu, holländaren som kom i fjol? Rick Kruys, eller?
Det är något lurt med fotbollens värvningskarusell, kan jag tycka.

Ta den återkommande MFF-propagandan, livligt understödd av lokala medier. Detta att spelare alltid är så förbannat bra när de köps – och alltid så förbannat mycket bättre när de säljs.
Att de däremellan ofta visar sig vara så mycket sämre förändrar just ingenting. Nästa köp, samma vals. Nästa försäljning, dito. Minnet är kort, marknaden fri.
I det perspektivet var Ola Toivonen för all del en lyckad MFF-värvning, definitivt en av de bättre på senare år. Ja, ekonomiskt den allra bästa.
Men lyfte han laget?
Måste han till varje pris ersättas med något omsusat namn utifrån?
Fråga 1 kan besvaras med nej. MFF kom nia respektive sexa i allsvenskan under Toivonens tid, hans egna prestationer pendlade mellan lysande och mediokert.
Svaret på fråga 2 skulle därmed också kunna bli ”nej” – men kommer icke desto mindre att bli ”ja”. Klubben har redan flaggat för nyköp, business as usual.

Men finns då inget matnyttigt i det egna skafferiet? Något långsiktigt att satsa på, något som bryter eller åtminstone bromsar upp köp- och säljmodellen? Vad händer med alla MFF-talanger, var tar de vägen? Varför måste klubben (som i fjol) köpa tre ungdomsspelare från BK Forward i Örebro när det kryllar av ungdomar i de egna leden?
Fler än jag som tycker det är märkligt?
Fler än jag som undrade över matchningen av Agon Mehmeti 2008?
Killen gjorde ju några lysande inhopp i de första omgångarna, inte sant? Men flyttade han fram sina positioner, kom han närmre en plats i startelvan?
Svar nej.
Bevisligen tvärtom.
Mehmetis inhopp blev allt kortare, ibland obefintliga. Som vid hemmamatchen mot Ljungskile strax efter EM-uppehållet. Ni som var där minns kanske? Bedrövligt MFF-spel, 0-1-underläge i paus, ”allmän” väntan på ett tidigt byte i anfallslinjen.
Visst, bytet kom. På övertid (sedan MFF trots allt vänt till 2-1). Men inte var det Mehmeti som fick hoppa in. Det var – Niklas Skoog.

Några veckor senare mötte MFF Kalmar hemma. Mehmetis revansch! Insläppt liksom på nåder vid 1-2 åtta minuter före full tid, klockren matchvinnare med två ”mirakelmål” när det väl var över.
Då inträffar det osannolika.
I matchen därpå (och resten av säsongen) är Agon Mehmeti tillbaka på bänken.
Som om ingenting hänt. Som om de där två målen aldrig blivit gjorda. Som om en ung talang skulle växa genom att hållas tillbaka.
Sorry Rolle Nilsson, jag tror du har fel.
Talanger växer med förtroende, vissnar med bänknötning. Tror jag.
Dessutom trodde jag att mål och mening med MFF:s ungdomsverksamhet var att fostra A-lagsspelare, att i någon liten utsträckning bli självförsörjande. Det tror jag faktiskt publiken skulle uppskatta också.
Sagt med all respekt för att just Toivonen bör ersättas via köpsvängen.

S E