⚽️ Om relationer och rotationer 🐝

Innan jag utsätter mig för Ullared några rader om långfredagens två matcher i fotbollsallsvenskan. Jag såg båda. Mjällby-Hammarby i direktsändning, MFF-Sirius i efterhand. Imponerades av ett lag där relationsbygget verkar vara gjutet i betong. Förundrades över ett lag där det just nu tycks knaka i fogarna. Mjällby å ena sidan, MFF å den andra.

*. *. *

Hammarby kom till Hällevik obesegrat och med 8-0 i målskillnad. Bekom inte Mjällby. Ursinnig press, aldrig sinande energi, kollektiv krigarmentalitet de luxe; inför denna gulsvarta svärm förvandlades nya Hammarby sakta men säkert till gamla Hammarby. Bra men bräckligt. Talangfullt men sårbart. Darrigt i försvarsleden. Mjällbyseger 3-1. Inte på bättre fotbollsfötter - jo stundtals det också - utan på hjärta och lungor. Attityd. Alla gör jobbet, alla tar en svettdrypande tröja för laget. En grym insats av Mjällby. Ingen nämnd, ingen glömd. Okej, ett särskilt påskägg till tränaren Anders Torstensson. Arkitekten bakom verket, ytterst ansvarig. Sagt med all vördnad för Hasse Larsson, den dynamiske sportchefen.

*. *. *

I Malmö något väldigt annorlunda. En tränare som plottrar, ett MFF som famlar efter det där som kallas flow. Överflöd av spelare, underskott av trygghet. Mot Sirius tre säsongsdebutanter i startelvan. Därav åtminstone en knall: Oskarshamnskillen Kenan Busuladzic, 18 år ung. Lovande, glimtvis bra. Matchen slutade 1-1, MFF-målet på straff sent omsider. En vunnen poäng får man ändå säga. Men spelmässigt fortsatt trögt, framförallt framåt. Nåt skaver, det strålar liksom inte av harmoni kring relationerna. Svårt kanske när ingen vet hur en ordinarie elva ser ut? Saknar kroppsspråket i MFF, Nanasi’s leende inte minst. Nån som visar att fotboll är ett förbannat roligt yrke. Förbannat välbetalt dessutom.

*. *. *

Sitta här och hacka på ett lag som ännu inte förlorat någon match känns förstås lite knas. Särskilt när man samtidigt hyllar ett annat lag som inte heller förlorat. Prestationer är färskvara, slutsatser ofta förhastade. 26 omgångar återstår. Självklart kan MFF resa sig ur tvivlen och hitta ett vägvinnande spel. Lika självklart kan Mjällby drabbas av energiläckage och gå på pumpen när man minst anar det. Fotbollsspelare är fortfarande människor, inte AI-robotar. I övrigt inga jämförelser. MFF och Mjällby ligger i samma serie men verkar i vitt skilda världar.

🥰 Ett minne av Påskallavik…🐥

Just det. Påsk. Skärtorsdag. Sill i glas, liljor i vas. Och fjädrar i ris förstås, den detaljen ombesörjer barnbarnet. Hon är 7, jag 79 men i påskfirandet möts vi ungefär på mitten. Inte mycket nytt har tillkommit sen min egen barndom i Oskarshamn. Jag gillar det. Att storhelgerna står pall för teknikutveckling å skit. Att traditioner värnas i originalskick. Att dagens ungar också målar ägg, dagens småtöser också klär ut sig till påskakärring. Som på 1950-talet, så ock nu. Utom en sak: i Oskarshamn for man inte till Blåkulla. Man for till Påskallavik. Närmre liksom.

*. *. *

Påskallavik var ingen saga, platsen fanns på riktigt. Strax vid infarten till själva Oskarshamn. Förort hade man kanske sagt idag. Namnet eggade fantasin, så att säga. Vill minnas att jag cyklade dit flera gånger, inte bara i påsktider. Jag var 7, 8, kanske 9, nyfiken på världen. Och mest på Påskallavik för att det hette som det hette. Nåt särskilt att se fanns där ju inte; några gårdar, kyrka, skog, en skymt av havet. Inga häxor. Inte fler påskkärringar än någon annanstans, snarare färre. Ortsskylten räckte länge. I början av en livsresa är man lättroad, attraheras av det lilla.

*. *. *

Apropå sill i glas. Häromdan blev jag glad på riktigt. Såg en Ica-annons där helt nya sorter presenterades. Inget ont om löksill, kryddsill, senapssill eller något annat i klassikersortimentet, jag har gillat dem alla ända sen jag lärde mig äta (och dricka) som en vuxen. Men vad ser jag i annonsen? Högtidssill! Lyxsill! Midsommardröm! Västkustdröm! Äntligen lite kreativitet även på den fronten. Spektakulärt, aptitretande. Om det nu inte är skojeri; traditionella inläggningar, bara nya namn. Synd att jag redan hade hunnit köpa det gamla vanliga. Får testa senare, dvs snart.

*. *. *

Funderar på när jag blev omvänd i sillfrågan. Som barn var jag som mitt barnbarn är nu: förundrad över att någon kunde äta nåt sånt. Och dessutom ha mage att påstå det var gott. Min far gjorde det. Min mor också. Nästan alla vuxna åt sill frivilligt. Barnen åt hellre vad som helst, inklusive blodpudding. Tror jag var minst 25 innan jag gav sillen en chans. Senapsgravad bestämt. Händelsevis upptäckte jag snapsen ungefär samtidigt. Kombon’s värde. Tänk dig en silltallrik med mjölk. Eller med saft. Funkar inte, smaklökarna skulle kollapsa innan de utvecklats.

*. *. *

På söndag reser jag till platsen som börjar på U och slutar på -red. Hör påsken till det också. Numera. Har glömt varför, originalidén är inte min. Åker med som sällskapskarl och observatör. Shopping? Brukar bli en kvart, sen går rullgardinen ner. Jag har kanske viljan men fattas förmågan. Ser dubbelt i trängsel, svimmar i kö. Man var bättre förr när man cyklade till Påskallavik tur och retur. Men med det sagt: Glad Påsk! Ta’t lugnt med sillen och glöm nu inte att det är Mjällby på tv i morgon. Ja ja, även MFF om du är lagd åt det hållet.

Hatten av för valet av Hatt

Anna-Karin Hatt ny partiledare för Centern. Beskedet gläder mig. Inte för att jag är eller nånsin varit centerpartist, möjligen lite smygsympatisör på senare år. Men faktum är att jag fattade tycke för Hatt redan när hon kandiderade mot Annie Lööf, jag tror det var 2011. Skarpast av två skarpa, kände jag just då. Sen vann Lööf i god demokratisk ordning - och Hatt försvann, lämnade snart politiken för en civil karriär. Kul att hon kommer tillbaka. Centern kan inte få någon bättre på partiledarposten, tror jag.

*. *. *

Det finns f ö tydliga beröringspunkter Hatt/Lööf. Båda har vuxit upp i bondgårdsmiljö. Båda engagerade sig politiskt tidigt i livet med Centern (en gång Bondeförbundet) som det naturliga valet. Hatt utsågs till IT-minister i Alliansregeringen när hon var i 35-årsåldern, Lööf till partiledare redan vid 28. Unga, drivna, kompetenta. Bland mindre betydelsefulla ting kan nämnas att båda råkar vara rödlätta på toppen - och att de dessutom låter ungefär likadant. Fast här protesterar kanske vissa hallänningar; Anna-Karin Hatt’s dialekt är inte lika odiskutabelt småländsk som Annie Lööf’s.

*  *  *

Intressantast blir förstås att se vilken riktning Centern tar med Hatt som partiledare. Fortsätter hon i Lööf’s och Demirok’s spår? Är Magdalena Andersson (s) även hennes statsministerkandidat? Vänstern en tänkbar samarbetspartner? Eller kommer hon att göra en liberal gir högerut? Ta SD i båten, tumma på ideologi och heder? Lätt blir det nog inte för Anna-Karin Hatt. Hennes primära uppgift är att rädda partiet, det kan kräva ett mått av flexibilitet. Men som sagt, får jag tippa blir Hatt bra för Centern. Ja, nästan oavsett politik. Viktigast idag är att gå genom rutan och det gör hon. I alla fall min.

Skralt MFF. Skarpt Bajen.

AIK-MFF 0-0. En poäng borta mot AIK kan MFF säkert leva med - men fotbollen? Torftig är ett snällt omdöme. Långsam. Fullständigt fantasilös. Att så många högavlönade spelare kan åstadkomma så lite var nästan provocerande att se. Några få kunde checka ut med viss heder i behåll: Jansson, Rösler, Rosengren, Berg Johnsen. Dom visade i alla fall det minsta man kan begära. Stolthet, hjärta. Framåt var MFF undermåligt, AIK-försvaret oroades inte en enda gång. Haksabanovic och Sigurdsson byttes in och bidrog med varsin varning, inget annat. Var AIK bättre? Något, inte mycket.

*  *  *

Hårda ord? Kanske det. Men rättvisa, givet den kravbild MFF alltid har på sig själv. Att genomföra 90 minuters fotboll utan att kunna skapa ens en halvchans till mål är illa för vilket lag som helst - för MFF borde det kännas genant. Nej AIK hade heller inga jättelägen. Dock små tendenser. Tryck, tillbud. Ett Guidettiskott som slickade stolpen. Glimtar av frejdigare spel. I det stora hela en allsvensk match att glömma - och som väl fick det resultat den förtjänade. Bäst i mina ögon var domaren. Joakim Östling. 33 år, en av de yngre i kåren. Felfri? Jämfört med de flesta spelarna - ja, faktiskt.

*. *. *

Trend i tiden: tränare som sitter och stirrar på en laptop (eller nåt motsvarande) matcherna igenom. Henrik Rydström i MFF främsta exemplet. Vore det inte bättre att höja blicken och engagera sig i vad som verkligen händer och sker ute på planen? Annars kan de ju göra som jag: stanna hemma och kolla på tv. Och lämna över själva tränarjobbet till AI. En tidsfråga?

*  *  *

Såg Stockholmsderbyt i söndags. Hammarby-Djurgården (2-0). Kom att tänka på Zlatan’s brösttoner om Hammarby som ”Nordens bästa lag”. Oklart med tidsplanen och seriositeten i yttrandet; Zlatan var vid tillfället ifråga nybliven investerare i klubben, nånstans låg det väl i hans personliga intresse att drömma stort och provocerande. Men efter derbyt vet jag inte vad jag ska tro. Den fotboll Hammarby bjöd på mot Djurgården var nästan för bra för att vara allsvensk. Sällan man ser en så lyckad mix av genier och vattenbärare i ett lag - och så mycket trygghet i alla taktiska dispositioner.

*. *. *

Djurgården kämpade verkligen frenetiskt, fattas bara i ett prestigeladdat derby. Periodvis kunde man få för sig att matchen var jämn - men det var den inte. Alla plusfaktorer fanns hos Bajen. Besara och Tekie på mitten, Tounekti och Pinas på vänsterkanten, Erabi som målsniffare i boxen; Djurgården hade inget sånt, inget ens i närheten. Och då har jag inte nämnt försvarsspelet. Historiskt en tveksam punkt i Hammarbys dna. Inte längre. 8-0 på tre matcher är talande siffror. Kan Hammarby hålla den här stilen ser jag inga hinder för allsvenskt guld. Till att börja med. Zlatan’s profetia får bli en senare fråga.

*. *. *

Ja ja. Brasklapp är på sin plats. Det kommer ett sommarfönster, Hammarby kan köpas sönder. Men det kan även MFF och andra klubbar med hög svansföring och attraktiva spelare. Dagens fotboll är inte som gårdagens, då när spikad trupp gällde säsongen ut och blott skador kunde störa ordningen. Bollgenierna Tekie och Besara - tillsammans otroligt bra mot Djurgården - tror jag dock inte Bajen behöver oroa sig för. Tekie fyller snart 28, Besara är 34. Marknaden vill ha 20-åringar, helst yngre. Utvecklingspotential, andrahandsvärde. Den som kollar får se vad som händer.

Mjällbymaskinen gjorde hack i Häcken

Häcken-Mjällby 0-3. Hoppsan. Jag trodde Häcken var topplaget, inte Mjällby. Tvärtom av just den här matchen att döma. 0-4 var närmre än 1-3 - och i sanningens namn: det fanns en förklaring. Eller åtminstone en delförklaring. Häcken kom till spel svårt skadeskjutet, under matchens gång förvärrades läget ytterligare på den fronten. Men. Mittfältet i Häcken var trots allt ordinarie - allsvenskans bästa, enligt vissa bedömare. Det sket Mjällby högaktningsfullt i.

*. *. *

Nej, jag tänker inte låta mig luras. Serien har bara börjat, det vore fånigt att dra några växlar på en enstaka match. Häcken i ett friskare skick kan rimligen bättre än detta. Om inte får jag ta fram skämskudden över mitt förhandstips (Häcken tvåa). Tippa är förresten dumt så det förslår; man utgår liksom från ordinarie matchtrupper, inte från kaos i sjukstugan. Väger in lite inbillad känsla gör man också. För att slutligen komma ut med betydligt fler fel än rätt. Bollen är rund, år ut och år in.

*. *. *

Äras den som äras bör: Mjällby gjorde en jättefin match idag. Röjkjaer, Jesper Gustavsson, Viktor Gustafson; det innermittfältet hade vad Häckens namnkunnigare trio saknade. Speed, närkampsstyrka, förmåga att vinna boll. Backlinjen välorganiserad och säker, Iqbal utmärkt ersättare för Tom Pettersson. Stroud och Herman Johansson på kanterna. Törnqvist i buren. Manneh, den offensive kreatören. Ja alla bidrog, även inhopparna. Imponerande att se en sådan laginsats.

Trångt i MFF:s nålsöga

Det är lätt att bländas av den spelartrupp MFF förfogar över just nu. Och nästan lika lätt att glömma dem som förpassats till överskottslagret. Tänker på Skogmar, Loukili, Busuladzic, Zätterström med flera. Ungdomarna, akademispelarna. Med i bilden och inte sällan på planen i fjol, nu borta med vinden. Okej, Zätterström på bänken men bara där och bara han. Övriga har gått från tröskeln till genombrott mot spåret till återvändsgränd. Spel i U-laget, snart nog kanske utlåning. Om inte ödet är framme i form av skador som decimerar MFF:s allsvenska matchtrupp. Och det önskar ju ingen.

*. *. *

Nej, jag säger inte att Adrian Skogmar och andra talanger borde platsa. Jag förstår dilemmat. Inser att allsvensk fotboll inte är välgörenhet utan hård business. De bästa ska spela, närmaste alternativ sitta bänk. Tränaren bestämmer, vi vid sidan av kan tycka. Och det är precis det jag gör. Tycker. Lite synd om killar som varit inne med drygt en fot i hetluften och sen slängs ut i kylan. MFF har ju pratat en del om sin egen återväxt, betydelsen av en stark akademi. Problematiskt då att det plötsligt inte märks. Men, men. Säsongen är purung, jag är kanske för tidigt ute med min spaning.

*  *  *

Sen finns det förvisso en fotbollsvärld utanför MFF. Superettan t ex. Sevärd serie, tummelplats för många dumpade talanger. Eller gränsfall, om man så vill. Spelare som alltså varit nära passagen till något större men fallit bort i sista gallringen. Jag tror att Amel Mujanic kan vara ett sådant exempel. MFF:are under ungdomsåren, enstaka A-lagsmatcher. Spådd en lysande framtid, som det så ofta heter. Riktigt så blev det inte - och har man sett killen spela fotboll är det lite svårt att förstå varför. Den tekniken, den passningsfoten; lätt allsvensk klass. Istället Örgryte - med all respekt.

*  *  *

Mujanic har idag hunnit fylla 24 och är inne på sin tredje säsong i Öis. Jag såg lagets match mot favorittippade Västerås i veckan. 1-1 blev det. Och den stora behållningen var Mujanic’s framspelning till Örgrytes ledningsmål. En klinisk passning med exakt tajming, bara att sätta foten till för avslutaren Noah Christoffersson. Sällan man ser sån fotbollskonst, oavsett nivå. Vad Mujanic eventuellt har på minuskontot vet jag inte…Malmöitisk kaxighet kanske? Lät så i tv-intervjun. Men det kan väl lika gärna vara ett plus? Hursomhelst vore det kul att få se honom i allsvenskan. Hoppas.

⚽️ Rågat mått av smått och blått 😇

MFF-Elfsborg 2-1. Straff Elfsborg efter 15 sekunder! Två MFF:are varnade innan fem minuter var spelade. Snacka om att komma snett in i en match. Starkt av MFF att ta sig ur virrvarret. Steppa upp, dominera, spela sin bästa fotboll i år (cupen inkluderad). Revanschernas afton blev det också. Straffsumpare Hedlund gjorde Elfsborgs 1-1-mål, framspelad av MFF:s stjärnvärvning Sigurdsson. Som i sin tur fick syndernas förlåtelse genom att stöta in 2-1 och avgöra dramat. Dessförinnan hade Christiansen fixat 1-0, hans 50e mål i MFF-dressen. Fotbollskvalité kan alltid diskuteras men i mina ögon var detta en högklassig allsvensk match. Bagarn bäst på plan. Ali’s inhopp knäckande - för Elfsborg.

*  *  *

Ricardo Friedrich. MFF-målvakt i Johan Dahlins frånvaro. Granskad, ifrågasatt och - oumbärlig, om du frågar mig. Som enda alternativ har MFF en andrekeeper som på senare år åkt runt i lånekarusellen utan att lyckas ta en ordinarie tröja någonstans. Och då talar vi om klubbar på lägre nivå än allsvenskan. Förbryllande att MFF nöjer sig med sådan osäkerhet på den kanske viktigaste positionen. Men kul för Friedrich att få rädda Elfsborgsstraffen igår. Synd bara att förnumstiga tv-experter snackade ner bravaden. Dålig straff, hette det. Fel fokus, hävdar jag. Om inte (i övrigt äventyrlige) Friedrich gått åt rätt håll hade det ju varit en förbannat bra straff. Målvaktsintuition ska hedras, punkt.

*  *  *

Per’s påg. Ja så kan han kallas, Gais nye mittback Oskar Ågren. Son till gamle MFF-profilen Per Ågren, nämligen. Likheterna är slående. Samma position i laget, samma lite eleganta spelstil. Men Oskar har förstås tagit en något krokigare väg till toppfotbollen. Hemma i Malmö aldrig mer än försvarsklippa i Limhamn-Bunkeflo på blygsam nivå. Därefter collegefotboll i USA under flera år. I fjol tillbaka i Sverige, upptäckt och kontrakterad av Brage i superettan. Succé där - och så allsvenskan nu när han snart ska fylla 27. Sen blomning, som man säger. Oskar Ågren var lysande i Gais 1-1-match mot Mjällby i söndags. Där Mjällby kvitterade på sista bollberöringen före slutsignal. Tursamt men rättvist.

*  *  *

John Guidetti. Fotbollens Dr Jekyll & Mr Hyde. Galen i stridens hetta, möjligen offer för inre demoner. Verbal och fin när han fått duscha och lugna ner sig. Lätt att tycka om. Faktiskt. I mötet AIK-Norrköping bjöd han på alla delar av sig själv. Inhopp vid ställningen 1-3. Ett mästerligt reduceringsmål till 2-3. En energi som smittade av sig på hela AIK. Uppvigling av publiken så att matchen fick pausas pga inkastade föremål. Varpå AIK vann 4-3. Inte enbart Guidetti’s verk, men nog hade han inflytande på scenförändringen. Läste att han bad domarteamet om ursäkt efteråt. Sjyst. Hoppas han tackade också. För att det röda kort han bad om uteblev. Nästan så jag tror att även domarna gillar John Guidetti.

*. *. *

Bland övrig sport helgen som gick: kvalet till handbollsallsvenskan avgjordes. Uppflyttning för H43 Lund och Kroppskultur från Uddevalla. På bekostnad av IK Lågan Hörby respektive IFK Karlskrona. I min bok ett väntat utfall. H43 har gått starkt och stabilt genom hela division 1-säsongen, hade nog ett lömskare blindskär i förkvalet mot Rimbo. Och IFK Karlskronas öde beseglades i praktiken redan när Daniel Steen lämnade laget för ett proffsäventyr i Italien. Efter det elva raka förluster, plus ekonomisk kris i klubben. I Karlskrona bryr man sig föga: 170 pers mötte upp för att se ödesmatchen mot Kroppskultur. Mitt IFK-hjärta blöder - men gläds med H43 som nu visat att tid kan läka sår. Bra gjort.