Vad Olsson sa - och inte sa...

Besökte Idrottsmuséets Vänners frukostträff i lördags. Gästföreläsare var Stefan Olsson, generalsekreterare i Svenska Friidrottsförbundet. En sympatisk man, väl värd att lyssna till. Tyckte dock att han skönmålade det aktuella läget för svensk friidrott. Lyfte det ljusa, undvek det känsliga. Ligger kanske i jobbet som generalsekreterare, vad vet jag. Annars kunde ju Olsson passat på att bringa klarhet i fallet Aregawi. Hennes gräddfil till svenskt medborgarskap. Hennes påstådda fusk i frågan om vistelseland. Hennes allt glesare framträdanden och allt sämre resultat sedan hon blev "svensk". Friidrottsförbundets roll i det hela. Var man förblindad av möjligheten till internationella medaljer? Lät man sig luras för egen vinnings skull? Men nej, inte ett ljud från Olsson. Ej heller vidrörde han den närmast märkliga tillbakagången i svenska paradgrenar som (manligt) höjdhopp och tresteg. Det sägs ju att goda förebilder stimulerar bördig återväxt - men varken Stefan Holm eller Christian Olsson har knoppat av sig, deras efterföljare är inte ens i närheten. Jag kunde föralldel tagit upp de besvärliga ämnena själv vid frågestunden som följde på Stefan Olssons anförande, men vem vill vá jobbig en tidig lördagsmorgon? Och i övrigt var det trevligt, som alltid när Idrottsmuséets Vänner kallar.