En fråga om stycke och smak

Handbollsfest i Malmö! Omväxling förnöjer - och förundrar. En ligamatch i Baltiska hallen lockar sällan fler än 700 åskådare, en uppvärmningsmatch på Arenan drar det tiodubbla. Jag vet, jämförelsen är något långsökt. HK Malmö är inte landslaget, vardagslunk är inte högtidsstund. Men lite fascinerande ändå, gårdagens rusning till Malmö Arena för att se en icke-tävlingsmatch mellan Sverige och Island. Bara genrep inför stundande VM, en typ av uppvärmning. Med skyhöga biljettpriser - om man inte som jag haft turen att bli bjuden. 500 spänn för en sittplats, enligt uppgift. Orimligt, över skamgränsen.

*. *. *

Handbollslandslaget säljer, det är uppenbart. Profiler som Palicka och Gottfridsson kan nästan kallas folkkära, åtminstone i Skåne. Nu har dessutom Stycket, alias Andreas Nilsson, anslutit. Inskriven på övertid i VM-truppen. Ännu en publikfavorit. Bördig från Gislöv av alla ställen. Borde varit med från början om du frågar mig, men bättre 5 i 12 än inte alls. Synd att det krävdes en skada på nyttige Max Darj. Stycket ersätter honom framåt utan problem, bakåt inte. Där får landslaget huvudbry; förutom Darj är ju även Bergendahl borta från VM. Möller/Schefvert som nytt mittlås? Låter tunt, men så kan det bli.

*. *. *

Å andra sidan. Handboll går någonstans ut på att göra mål. Det gör inget att släppa in 32 så länge man själv gör 33. Kan ibland tycka att det blir för mycket tjafs om tvåvägsspelare, underförstått sådana som är bättre på att försvara än att avsluta.

*  *  *

En fråga som gnager är hur det står till med återväxten i svensk handboll. Nye förbundskaptenen Apelgren lutar sig - rätt eller fel - mot veteraner. Väldigt många 30-plussare, i startuppställningen i torsdagens första möte mot Island sex av sju. Igår färre. Ingen behöver vara slut vid 30 i dagens elitidrott, men ytterst få har framtiden för sig. Några visar tydliga tecken på avmattning. Fullt normalt. Svårt att bibehålla snabbhet, skärpa och reflexer upp i åren. Långa karriärer sliter, peaken kommer kanske vid typ 28, sen går det sakta men säkert åt fel håll. Man kan fortfarande vara bra men inte lika bra som i good old days.

*  *  *

Palicka är 38. Niclas Ekberg 36. Stycket 34. Gottfridsson och Lagergren 33. ”Spolingar” som Wanne och Schefvert har fyllt 31. Ytterligare några blir 30 i år. Klockan tickar, urverket låter sig inte luras. VM får ge svar hur väl vi står oss i konkurrensen - men oavsett närmar sig landslaget en generationsväxling.

*. *. *

Matchen igår? Svensk seger 26-24. Spelet mindre övertygande. Tempofattigt, inget riktigt flow. Sparlåga kanske, energiminimering inför VM. Bäst var målvakterna. Palicka i första halvlek, tredjealternativet Fabian Norsten i andra. Den senare kan man kalla matchvinnare. Oavgjort låg liksom i luften, Norsten’s räddningar i slutet förhindrade det. Och publiken verkade nöjd. Härlig stämning, mycket blått och gult i havet. Man kunde nästan förledas att tro att matchen betydde någonting. Vilket den alltså inte gjorde. Men all respekt, lite underhållning i stunden är aldrig att förakta.