Passionsfritt i Parken

Idag var jag där en sån som jag bör vara på 1a maj. I Folkets Park. Strålande väder, massor av folk, röda fanor och skön stämning. Vad mer kan man begära? En bättre huvudtalare, kanske. Socialdemokraternas nya ekonomiska talesperson Magdalena Andersson har säkert sina förtjänster - men dit hör knappast talekonsten. Det fanns liksom ingen passion i ordflödet. Ingen lidelse. Heller ingen humor eller några spetsfundigheter överhuvudtaget. Det fanns bara ett forcerat rabblande av siffror, jämte lite pliktskyldigt hackande på sittande regering. Bifallet från den mångtusenhövdade publiken blev därefter: svalt. Få applåder, inte en enda som skulle kunna beskrivas som ovation. Ska inte säga att jag saknade Håkan Juholt, men nästan. Snacka kunde han ju, den fryntlige Oskarshamnaren. Nu är förstås inte Magdalena Andersson statsministerkandidat, det ska vi komma ihåg. Hon är inte politiker alls, slår det mig. Hon är nationalekonom. Och det kan ju inte vara fel för den som pretenderar på finansministerjobbet. Hursomhelst våras det för S nu, det är min bestämda känsla efter dessa timmar i parken.