Bakom damerna stod en klok gubbe

Sverige-Danmark 27-26. Blågul succéstart i damhandbollens EM. Tacka en 58-årig "gubbe" för det. Nye förbundskaptenen Torbjörn Klingvall alltså. Cool och yvig på samma gång, aktiv i coachingen på ett sätt som sällan skådats i såna här sammanhang. Alla i laget fick speltid, ingen lämnades utanför. Härligt att se - och vatten på kvarn för min egen del: jag har ju i alla tider hävdat att den coach som inte klarar av att matcha alla sina spelare är en usel coach. Eller en feg. Eller i vart fall en oklok. Spelare växer med förtroende, det är elementärt. Kollektivet blir starkare om alla känner delaktighet, också elementärt. Så bra jobbat Klingvall, bra att du gav alla anhängare av råtoppning en tankeställare. Men okej. Spelet som sådant var knappast lysande, där finns mer att ta ut. Danmark "kändes" egentligen bättre i grunden, förde och ledde också matchen i gott och väl 50 minuter. Sista tio liknade närmast en ren kollaps från dansk sida, samtidigt som Sverige fick full utdelning på sina byten. In kom t ex Maria Olsson i målet - och inledde med tre raka räddningar. In kom lilla speedkulan Louise Sand på vänsterkanten - och gjorde mål på en "japan", jag tror i hennes första bollkontakt. Så gör bara tjejer som känner att de får lov att misslyckas. Och över allihopa lyste varken Gulldén eller Torstensson men däremot Johanna Ahlm. Tio mål drog hon visst in, nästan alla i andra halvlek. Snacka om matchvinnare. Ja, jämte Torbjörn Klingvall då.