Färdtjänst bör begrunda sitt uppdrag

Gillar inte att klaga eller kverulera, men ibland måste man. Färdtjänst i Malmö ber om det, så att säga. Senast igår svek ni min kompis - igen. Hämtning var beställd till klockan 13 och jodå, bil kom. Men en vanlig taxi, inget specialfordon så som omständigheterna kräver (och Färdtjänst vet eftersom alla uppgifter finns registrerade just hos dem). Chaufför 1 vände alltså med oförrättat ärende och överlät åt min kompis att åtgärda själva problemet. Dvs ringa upp Färdtjänstcentralen, förklara efter bästa förmåga att det blivit fel och vädja om rättelse med det snaraste. Min kompis ville inte ge upp, nämligen. Vår veckofika på stan betyder jättemycket för oss båda, men framförallt för honom som ett litet lufthål i en tillvaro han inte längre kan styra över själv. Färdtjänst är hans livlina. Utan den kommer han ingenstans. Inte till rehabträningen, inte till sjukhuset, inte till familjen, inte till "fikan på stan". Oftast funkar det, allt annat vore ju direkt skandalöst. Men varje försummelse är en för mycket - och vid det här laget har det hunnit bli många. Värst är nog osäkerheten. Kommer, kommer ej? I tid eller för sent? Och så bemötandet, ett kapitel för sig. Jo, det finns vänliga chaufförer, absolut. Vänliga växeltelefonister också, absolut. Men man behöver liksom inte leta för att stöta på motsatsen. De snorkiga. De osympatiska. De stressade. De rent oförskämda. Till dem vill jag bara vråla: det är inte boskap ni hämtar och lämnar, det är människor. Människor som du och jag, minus Ödet. Hur det gick igår? Sådär. Färdtjänst skickade rätt fordon vid 15-tiden och flyttade även fram hämtningen en timma. Det blev en fikastund och lite shopping innan verkligheten hann ikapp oss. Ja, bokstavligt talat. Dvs en uppjagad chaufför som före utsatt tid kommer in på varuhuset och rycker rullstolen medan jag fortfarande packar ner de varor min kompis inhandlat. Värdiga former? Inte precis. Om jag säger att Färdtjänst i Malmö borde strukturera upp sin verksamhet och dessutom begrunda sitt uppdrag, då har jag inte sagt för mycket. Tack för ordet.