Brons kan visst vara bragd

Skrev nåt igår om att endast en vinnare kan gå till historien med bragdstämpel. Fel, fel. Daniel Richardsson fick mig på bättre tankar idag. Richardsson vann alltså inte 15 km klassisk skidåkning, han kom trea efter Cologna och Johan Olsson. Och han kunde kommit fyra eller tolva, det hade varit bragd ändå. Bakgrunden torde vara känd vid det här laget: Richardsson var med om en bilolycka i somras, skadades själv så illa (benbrott, avslitet korsband) att karriären bedömdes vara i fara. Men framförallt: en nära vän till honom miste livet i olyckan. Man måste inte vara psykolog för att förstå Daniel Richardssons personliga trauma. Sorgen, såren, den mödosamma vägen tillbaka. Bara att han kvalade in till OS var ett smärre mirakel, att han sen tar medalj är direkt knäckande. Hoppas han får både bragdguld och Jerringpris, jag har svårt att se nån värdigare kandidat. Med all respekt för Olsson, Kalla och alla andra som förgyller vår tillvaro just nu.