Tack och lycka till, Agon Mehmeti

Då och då genom åren har jag kommit på mig själv med att vara typ försvarsadvokat åt Agon Mehmeti här på bloggen. Jag har så att säga pläderat för hans rätt till en andra chans i fotbollslivet. Helst också en tredje och gärna för mig en fjärde. I själva verket kan det förstås diskuteras om han ens fått en första. Det var väl i så fall någon enstaka säsong runt 2010 som Agon Mehmeti kunde känna sig nästan ordinarie i MFF-anfallet, annars har han varit den evige bänknötaren. Stämplad som "supersub" - i bästa fall. Det där har stört mig. Vet egentligen inte varför men förmodligen på principiella grunder. Ogillar exkludering, avskyr tränare som använder bänkar till frysbox. Jag känner inte Agon Mehmeti, inte alls, har bara tyckt att han förtjänat bättre än så. Killen är ju bevisligen duktig på att göra mål, vilket jag bestämt har för mig är ganska viktigt i fotboll. Social kompetens räknas däremot inte och det kan jag till nöds acceptera. Men ändå beklaga. "Alla" vittnar om Agon Mehmeti's kvalitéer på det området - och viss erfarenhet har jag faktiskt själv. I somras när jag fyllde jämnt messade han nämligen en vänlig hälsning, detta via en mig närstående och älskad person som råkar vara (åtminstone digital) vän med honom. En sådan människa tar man till sitt hjärta alla dar i veckan. Allt detta skriver jag för att MFF nu alltså är ett avslutat kapitel för Agon Mehmeti. Norge väntar. Jag säger bara tack och lycka till. Skulle det behövas en försvarsadvokat är jag fortsatt redo.