VM-handboll med lag av skilda slag

Såg Kroatien-Slovenien igår. Handbollsversionen av ett Balkankrig. Herre min skapare vilken match! Ett Kroatien piskat att vinna, ett Slovenien drivet av stolthet gränsande till ursinne. Så mycket hjärta och smärta, så många chockvågor över inledningen. 0-5! Senare 7-12. Skulle lilla Slovenien skicka jämförelsevis stora Kroatien ut ur VM-turneringen? I Zagreb, mitt framför ögonen på ett publikhav i rött, blått och vitt? Svaret blev nej. Kroatien kom undan, vann med 29-26. Exakt hur vet jag inte, väldigt länge såg Slovenien ut som det bättre laget. 

*. *. *

Vilja, hemmaplan och domslut är förstås en svårslagen kombo. Möjligen avgörande här. Rätt mycket gick Kroatiens väg i slutet - och Slovenien emot. Men fantastisk handboll i det stora hela, prestigeladdat till max. Någon gång i stridens hetta nära att urarta, vid slutsignalen dock förbrödring. Gott att se. Och otroligt starkt av Kroatien att komma igen så som man gjorde. Mål för mål, metodiskt och samlat. Inga nerver, inga hjärnspöken trots en mardrömslik upptakt. Nu väntar Ungern i kvartsfinal, även den hemma i Zagreb. Kan Kroatien förlora där? I så fall för att slaget mot Slovenien slukade all energi, annars inte.

*. *. *

Igår avslutade Sverige sitt VM. Stilenligt, får man väl säga. Förlust mot Norge 24-29. Såg en eftersändning nu på morgonen och snacka om kontrast till ”Balkankriget”. Ett modstulet svenskt landslag, oförmöget att skärpa sig. Sämsta VM-placeringen (13e?) någonsin, sades det. Tuff mästerskapsdebut för nye förbundskaptenen Michael Apelgren. Erkänt skicklig klubblagstränare, nu ifrågasatt. På tok för tidigt, menar jag. Apelgren tog över landslaget med kort varsel, tappade några viktiga kuggar pga skador. Har spelat i huvudsak det han ärvde - och kan inte gärna lastas för att vissa spelare underpresterat.

*. *. *

Handbollsmästerskapen duggar tätt. VM nu, EM nästa år. Det har sina sidor. Generationsväxling fördröjs, lättare att hålla fast vid det gamla. Samma för alla nationer, men undrar om inte behovet är störst i Sverige.  Så har det sett ut i den här turneringen. Inte bara på pappret - vårt landslag är det äldsta - utan också på planen. Trögt, tungt, tempofattigt. Ingen ungdomlig fräschör. Här har Apelgren nog ett jobb att göra. Avtacka en del ikoner, öppna dörren för nytt. Ta en tillfällig tillbakagång för en ljusnande framtid. Svårt, det förstår jag. Men vem ska förnya om inte en ny förbundskapten?