26-30 med fyra minuter kvar. Kroatien ute ur VM, Ungern vidare. Eller? Nej min själ. Kroatien gör fem snabba, det sista på själva slutsekunden, vinner 31-30. Sjukt. Hjärtekrossande. Tårdrypande. Det jävligaste jag sett, åtminstone i handboll. Känns som jag behöver en dusch, sa Ola Lindgren i tv när dramat var över. Samma här. Avstod dock, tordes inte. För hög puls. Nöjde mig med ett lugnande bloss och ett grattissamtal till zet som är kroatiska för svärson.
*. *. *
Jag vet. Jag var exalterad redan efter ”Balkankriget” häromdan. Holmgången mellan Kroatien och Slovenien. Trodde inte den gick att överträffa. Men detta var så mycket värre. Ofattbart att Kroatien vann, Ungern hade ju avgjort. Okej, nästan avgjort. Det går snabbt i handboll. Några målvaktsräddningar, några omställningar, några nypor flax - och plötsligt vänder det. Fast sällan såhär flagrant. Kan inte minnas att jag sett nåt liknande. Lustig poäng förresten: mot Slovenien inledde Kroatien med 0-5, nu avslutade man med 5-0. Konsten att komma igen, en gudagåva i all idrott.
*. *. *
Hörde jag rätt var 15000 åskådare på plats i Zagreb’s sportarena. Fantastiskt. Stämning därefter. Och känslor. Rekord i tårar vid slutsignalen. Kroaterna älskar sitt handbollslandslag. Lider med det, lever med det, lyfter tak för det i lyckliga stunder. Igår tror jag till och med man kunde uthärda att förbundskaptenen är islänning. Annars något av en stridsfråga; kroatisk handboll borde vara självförsörjande i den delen, anser många. Stolthet liksom - man ber inte om hjälp med det man redan kan. Sigurdsson heter han, den isländska impulsen. Hade gårdagens mirakel skett utan honom? Tvivlar.
*. *. *
Sigurdsson visade vad aktiv coaching betyder. Ingen är helig, alla utbytbara. Visst risktagande, ständig flexibilitet; allt för att förändra en matchbild som inte blir som förväntat. Vid 26-30 ett målvaktsbyte som kom att bli helt avgörande. Kuzmanovic ut, Pesic in. Desperation med full utdelning. Tur? Inte enbart. Mod också. Fingertoppskänsla. Skulle Kroatien bli världsmästare kan Sigurdsson räkna med folkets villkorslösa kärlek. Kommer det att ske? Rimligen inte. Frankrike och Danmark är i vägen. Mirakel staplas sällan på mirakel - men tack för dem som varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar